Hur snabbspolar man två månader i ett inlägg?

Hola!
Tanken med bloggen var ju att den skulle blomstra och få näring när vi flyttade till Marbella. Aldrig trodde jag att tempot skulle typ bli högre än i Sverige. Fast på ett annat sätt mina vänner, ett annat sätt. Här är stressen att hinna i tid till padelbanan, till lunchen i solen, att få bästa platsen på glassbaren på fredagseftermiddagen, och att hinna med ett heltidsjobb och plocka upp kläderna från golvet i sovrummet. Det enda egentligen negativa med detta är att högerarmens gäddhäng är fastare än vänsterarmens pga av all padel.

 

Så, här kommer det. Två månaders recap som du kan ta dig tid att läsa om du sitter på tunnelbanan, fast i en bilkö, eller bara anmält hård i magen och sitter på toa med telefonen. Hoppas du har toalettpapper hos dig, det hade inte jag i morse, fast då var det inte nr 2 som uträttades. Vet inte ens varför jag skriver detta.

 

Så, kära dagbok. Lördagen den 9e februari. 

Reste jag och min kära vän Malin till Koh Lanta i Thailand. Vad vi trodde skulle bli en underbar semester förvandlades dag 1 till drama då Malin blev extremt dålig och vi fick åka ambulans med blåljus till närmsta sjukhus på fastlandet. 2,5 timme satt jag i en ambulans och stirrade på min vän som jag stundtals trodde skulle dö (resten av tiden spelade jag candycrush och höll bokstavligen på att kissa på mig, inte av rädsla, utan av äkta behov). Efter en natt  i Trang på sjukhuset Wattanapap krävde vi av läkarna Dr Love och Dr Heartbreaker (vi är osäkra på om dom hette så) att få resa hem. Efter ett långt övertalande släppte dom taget och vi fick åka hem med en chaufför som hade sin kräkandes fru i framsätet. Inte heller ett jättemysigt sätt att färdas på i rädsla att nu när Malin har överlevt, att vi bägge skulle drabbas av magsjuka.

Dagarna efter var fyllda (för min del) av dykning, sol, mat och bad.

 

Wattanapap hos dr Love och dr Heartbreak
Jag som support🙌🏻
I taxin tillbaka till ön med kräkande okänd fru i framsätet. Ps. Jag bjöd på en fisherman friend efteråt.
Mot Koh Haa och dyk. Inga valhajar även denna gång, men en gul sjöhäst som heter Sam.

After dive (känner ej mannen i bild, tror han lever)

Still got it.

Näst sista dagen då Malin äntligen blev frisk
Malin och Katrin
Lina från Fjällbacka (har ni hört något vackrare?)
Fantastisk kväll med fantastiska människor❤️

Onsdagen den 20e februari. 

Koh Lanta är en fin tropisk ö. På vissa tropiska öar finns tropiska sjukdomar. Som tex Dengue. Vi överlevde Koh Lanta med sjukhusbesök och eventuell magsjuka. Men Koh Lanta släpper inte alltid taget om en, vilket visade sig när jag tre dagar efter hemkomst fick Denguefeber. Hej, en sjuk person har bara en önskan och det är att bli frisk. En Denguesjuk person har bara en önskan, och det är att dö. När jag besökte akuten i Marbella, där jag fick tillbringa närmare 8 timmar tillsammans med hjärtsjuka människor, kräkandes idrottsmän och barn som skrek rakt ut, en jäkla fiesta i smärta, så funderade jag på om detta var slutet.

En resa hem till Sverige, och ett besök på Huddinge sjukhus i två dygn med konstant flöde av dropp som mitt sällskap, så blev jag väldigt sakta men säkert bättre. Ändå spännande att kunna checka av en lite coolare sjukdom på bucketlisten. Urininfektion är inte svincoolt.

 

5 timmar innan Denguefeber
10 timmar efter Denguefeberns outbreak.
Mannen bredvid på planet till Sverige.
Alla förtjänar dropp ibland. Livets vätska!

10e mars.

Jag fyllde 43. Vi behöver inte prata om det något mer än så. Jag fick ett födelsedagskort som barnen valt och som dom väljer att skratta högt åt varje gång dom ser det. Sånt är…kul.

Kortet

 

Presenten från Dogge
Presenthögen
Födelsedagskaffet
Hälsningar från bästis
Del av en lång hälsning från bästis Paulina
Macao beachclub där lunchen intogs med ett gäng bakisskallar (firade mig själv med cava men tror mitt sällskap hade behövt det mer)

23e mars. 

Familjen Grahn kom och hälsade på. Med sig hade dom sin dotter Sally. Sally är min nya förebild, och även om hennes mamma alltid har vart en stor mentor för mig så puttar Sally lätt ner henne från första platsen. Allt Sally säger är smart. Speciellt när hon tyckte att jag är cool och att hon skulle stanna hos mig för alltid. Smart tjej det där.

Freddan och Emelie❤️
Sally med sitt störta fan!

Mina största idoler.
No words needed.

 

26e mars.

Lämnade familjen för Sverige en intensiv vecka. Möten, konferens med jobbet, häng med vännerna, ett besök hos frisören och det viktigaste av allt. Vi tärnor följde med Malin när vi provade hennes klänning hos Therese Zetterberg. Malin hittade ”the DRESS” i två olika klänningar, och Therese Z jobbar nu med att knåpa ihop ett underverk som Malin ska ha på sitt och Carls bröllop i augusti. Längtan till det bröllopet är massiv och skrämmande. Jag är tärna. Jag förväntas hålla tal. Har jag sagt att Russel Crow och David Guetta kanske dyker upp på bröllopet. Om jag ska köra ”performance of my lifetime” så är det nu det ska ske. Talet måste mao nu innehålla både skådespeleri, sång och typ technobeat? Värst av allt såklart. Att hålla tårarna tillbaka när man håller tal till sin bästa vän.

 

Hos bästa Therese Friberg på Bangs.

Så mycket i denna bild.
Jag vet inte vem jag är. Men mina ringar däremot kommer från Karoline Concha! Kontakt: @karolinedelaconcha

5e april

Herregud. Vissa vänner exploderar man med när man träffas. Det här gänget är som att klyva atomer och en explosion sker. Vi har skrattat och festat och betett oss som om det inte funnits en morgondag eller andra människor i närheten. Vi har bettet oss som i alla sjuka scener från ”Bridesmaids” minus att vi har bajsat på oss i en bröllopsklänning. Men allt det andra sjuka. Det har vart vi rakt igenom.

Jag kommer alltid att minnas den här helgen där vi har dansat & musikbattlat på Casanis (Casanis är inte en restaurang där man dansar) vi har ätit slemmiga bläckfiskar och druckit sangria i en gränd i Marbella stad, vi har frossat i mat och saké på Nobu, vi har avklarat Breathe, Occo och dansat på La Sala där det har sprutats schweepes över gamla brittiska män. Vi har krypit på alla 4 uppför en garageuppfart och försökt att rulla under en automatisk garagedörr som om vi var Indiana Jones från ”de fördömdas tempel” vi har efterfestat i Pontus kök och druckit aperol spritz ur plastglas fram till 03 på natten. Vi har ätit brunsh vid 11.00 på förmiddagen när vi vaknat.  Vi var 6 personer och vår gemensamma ålder är ändå 242 år tillsammans, vilket ger en snittålder på 40,33 år. På söndagen efter middagen låg vi i soffan i näst intill en hög och tittade på en skitdålig film, precis som man gjorde med sina bästisar när man bodde hemma och föräldrarna var bortresta på landet. Ungefär samma nivå på festandet nu som då…fast notan är extremt mycket dyrare. Denna helg gjorde mig så lycklig att jag var övertygad om att både jag och mannen bajsade regnbågar efter dom åkt hem.

Men regnbågarna varade inte länge…för som vanligt när vänner och familj åker härifrån så blir det tomt. Och då är det tur, att vi har hittat vänner här nere och jag blev som vanligt positivt överraskad i morse när vi lämnade barnen på dagis och skola, att trots att många har ett heltidsjobb att gå till så finns det tid att fråga hur någon mår och slänga iväg ett leende som varar längre än en hundradels sekund. Det är fan fint.

Dessa kvinnor!
Dessa människor. För alltid i mitt lilla medelåldershjärta.

 I morgon fyller vår killkille 6 år. Mormor och kusin Rebecca är här, Gudfar Pontus bor några våningar ner, och farfar kommer på middag i morgon. Och veckan efter kommer Douglas gudmor. Vilken fest.

 Är det något jag ska försöka hålla denna gång så är det att försöka uppdatera denna stackars blogg oftare.

 

Kramar Jessica

 

 

 

Inlägg skapade 1007

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp